Göran Ahlgrens mamma Brita gav honom sitt konstintresse. I yngre tonåren och försvarslös släpades han runt av henne på gallerier och museer. Vid 15 fick han en Agfakamera i julklapp, i studentpresent en Leica. Då hade hans konstintresse avancerat och han var på plats på Moderna Museet 8 februari 1968, i sällskap med Andy Warhol och Pontus Hultén, den dag då modernismen bröt samman på Andy’s vernissage. Resten är historia.

Med kameran som verktyg och vapen dekonstruerar Göran tillvarons gåtfullhet och frånvarons väsen. Göran arbetar i serier och försöker trivialisera och nedmontera det högstämda och samtidigt upphöja det osynliga och vardagliga, det som finns överallt, mitt framför oss, men som ingen ser.

Serien ”Horisonter” är exempel på hans försök att reducera och minimalisera, att tömma bilden på innehåll, form och perspektiv, för att nå en dimension bortom det tomt platslösa. Bilderna visar horisonten i sydväst från samma punkt: Ydrehall, intill sjömärkets västra ben. På morgonen, på dagen, på kvällen. Bilden alltid samma, alltid olika. Tömd på innehåll.